I staden finns det de som aldrig kan glömma sin anknytning till naturen. Det är som vore de beredda att göra vad som helst för att iscensätta detta kollektiva minne av vårt förflutna innan staden fanns.Oberoende av nödvändigheten att avstå för det allmännas bästa bejakar dessa djurknarkare sitt begär och använder stadsbornas gemensamma ytor som om vi fortfarande skulle leva i hyddor.
För att lyssna klicka HÄR
2 kommentarer:
Jag brukade cykla förbi dessa kattbrääor på väg ner till sjön en gång i ett annat liv. // nina
Problemet med de här människornas är att det är egentligen synd om dem. De har inte råd att bo i hus så att de bara kan öpna en dörr och släppa ut sina husdjur.
Sen finns det också en hänsynslös sida hos dem.
De påminner ganska mycket om de där käcka ägarna till stadsjeepar som struntar i att de skitar ned och upptar plats för andra. Jag vet, jag vet, säger de, men inte gör det så mycket att jag gör det jag vill. Eller nåt i den stilen.
Skicka en kommentar